FOTOLINJEN HEMSE Galleriet
MIRA JANSSON
"På ben som sällan står still"
Några kilometer från När kyrka ligger Jonas Växthus. På sommaren slingrar sig här gröna växter upp längs väggarna i växthusen, de brunröda hönsen springer fritt på bakgården och människor från hela Gotland kikar in för att få med sig lite blomster hem. Nu när vintern knackar på ligger verksamheten på vila.
Novembersolen står lågt och Jonas och hans kollega Putte hjälps åt att bygga upp ytterligare ett växthus. Grunden från detta växthus har funnits med ända sedan företaget startades av Jonas och hans pappa Kurt. Nu är det återigen dags att bygga upp det inför den nya säsongen som kommer snabbare än vad man kan tro. När det inte är säsong för att sälja växter arbetar Jonas som snickare, även det här på gården bakom växthusen. Tillsammans med Putte bygger de olika sorters uthus och sågar brädor så att spånet vimlar i vinden. Jonas springer kvickt mellan hans olika sysslor, alltid redo för nästa uppgift. Energin och drivet går inte att ta miste på.
Med ben som sällan står still har Jonas hittat hem i jakten. Så länge han kan minnas har han älskat att vara ute i skogen. Där jagar han alla sorters djur. Men mycket rabbis blir det. Med ett gäng illrar och sina jakthundar Gaigel och Mozart försvinner han ut i skogen med bössan på ryggen och kaffet i termosen. Det bästa med rabbbisjakt är att man inte behöver sitta still tycker han. Med sin fångst beger han sig hem till huset han själv byggt på När husarve 419. Gården delar han med sina föräldrar, och i det lilla vita huset med blåa knutar bor också hans kära Kerstin. I år har de varit tillsammans i tio år.
När det blir strömavbrott sparar han vatten i en kanna inför det väntade sällskapet. Vattnet kokar han på gasolgrillen ute på gården med hans två hundar lekandes i hundgården bakom honom. Vid köksbordet mumsar han på bullar och berättar att han älskar fika i alla dess former. Jonas och Kerstin ler mot varandra och katten Lennart spinner i bakgrunden. Att spendera dagar med Jonas är fyllt med både fart och fläkt, värme och trygghet. När någonting går emot honom finns det bara ett sätt att se på det; ”Det är ju faktiskt en ny dag imorgon.” Med hurtiga rörelser tar han sig för det som livet erbjuder honom och väljer att skratta vidare.
Text och foto: Mira Jansson
