På Gudings gård bedrivs uppfödning av unghöns och äggproduktion. Gården byggdes på 1800-talet efter den ryska ockupationen av Gotland. Efter ockupationen infördes nationalbeväring, vilket för Gotlands del innebar att det skulle upprättas fyra nya bataljoner, bland annat Gotlands södra bataljon. Därför byggdes en gård enligt 1750 svensk standard till den nye generalen för bataljonen, en gård som kom att kallas Gudings gård.

 

Det var Eivor Ahlsten och hennes man som en gång i tiden drev gården, men då som mjölkgård. När ladugården blev för liten för korna var kostnaden för stor att bygga en ny. Korna hade sen en tid blivit mer kostsamma och vinsten var liten, därför valde Eivor istället att renovera ladugården och sadla om till höns.

 

Nu är det Eivors son Magnus som driver gården tillsammans med sin sambo Amie. De bor tillsammans i det stora huset från 1800-talet. Eivor bor ännu kvar på gården men har flyttat till ett vitt hus på andra sidan diket. På gården bor även Amies dotter Frida och hennes två barn, de bor i flygeln, men medan den renoveras har de flyttat in i det stora huset.

 

I ladan intill stora huset är unghönsen, de är bara 14-dagar gamla. Innan vi går in måste man knacka på, för att inte skrämma kycklingarna. När dörren öppnas träffas man av en våg av värme, första dygnet i kycklingarnas liv måste det vara över 30 grader i ladan för att de ska överleva. Vid 14 dagar har temperaturen sjunkit till ca 25. De växer fort och snart ska de vidare till andra gårdar på ön.

 

En bit från gården ligger hönshuset. Utsidan är anonym och avslöjar inget om vad som väntar på insidan. 14 000 höns bor innanför dörrarna. Till en början är hönsen rädda, men snabbt ändras det till nyfikenhet och snart är det framme vid kameran. Hönshuset är stort och de har mycket plats att röra sig på, men de verkar trivas nära varandra. I ett rede ligger tre höns tillsammans och värper. I korridoren kommer ägg på rullande band. Vid sju på kvällen samlas alla i familjen runt bordet i matsalen. Det knastrar från brasan i kaminen och elden ger rummet ett varmt sken. De vuxna diskuterar vad som behöver göras under kvällen, barnen väntar på att få gå från bordet. Samtalen är sakliga men det finns en lättsamhet i rösterna, en av barnen flikar in med kommentar som får alla att skratta. Snart är det dags att fortsätta jobba, men inte riktigt än.