Jag hade nöjet att besöka Niklas och Hanna. Jag fick se deras KRAV-godkända gård och hälsa på djuren.

 

Under mitt första besök var jag lite nervös, och mina genomtänkta planer och idéer rann ur skallen på mig, vilket ledde till en gnagande oro som började växa. Men när Niklas visade mig runt gården fanns det ett lugn i honom som sakta men säkert smittade av sig. Niklas gick fram till en av kossorna som ville bli kliad bakom örat, i hans ögon såg jag ren glädje, han kollade in i kameran och log stort.

 

Efter det var all oro borta, och det enda som fanns kvar var en tacksamhet över att jag fick bevittna och dokumentera en del av vardagen på Havor Gård.