Ett stenkast söder om Alva kyrka står ett stort gult snickarglädjehus. Framsidan av huset är dekorerad men oanvänd, och på baksidan av huset håller Margareta Stumle på att förbereda inför vintern.  

 

Margareta välkomnar mig varmt med ett leende på läpparna en vacker dag i november. Hon visar mig runt i sitt hem som skiftar personlighet för varje dörr man går igenom. Hon berättar glatt om historierna bakom alla tavlor som hänger, målningar på väggarna och skorstenar. Man kan även se att barn brukar hålla till i hemmet med pyssel och spel som står i bokhyllan, och idag kom ett av barnbarnen över för lunch. 

 

Margareta har själv vuxit upp i Alva socken men har det nu som deltidsboende. Vintertid håller hon till på fastlandet och brukar komma tillbaka till ön först i april. Att tömma vatten, juldekorera, markera grenar som ska kapas av, eller allmänt städa undan har länge varit rutin. Men i år är det lite annorlunda från hur det brukar se ut. I år får hon göra arbetet själv, utan sin man.  

 

Under sensommaren gick Margaretas man bort i hemmet. Familjen trodde att han skulle ligga sjuk under en längre period så de hade förberett ett rum för honom på nedervåningen, men han fick inte användning av det så länge som de trodde. I hemmet kan man se spår av en man som en gång bott där. Sovrummet på nedervåningen med en säng som inte använts på ett tag, och sovrummet på övervåningen som saknar ena halvan av dubbelsängen. I hallen hänger det jackor som inte används längre, men Margareta känner inte att hon vill plocka bort de än. Någon gång vill kanske ett av barnbarnen pröva någon av jackorna.  

 

Tack Margareta Stumle för att jag fick en liten inblick i din vardag.