För mig hänger den blomstertid nu kommer ihop med allt som kommer att ske sen. Om framtiden, både inom kort och långt spann. Om kontrasten mellan förhoppningar och realism. Och känslor som pendlar mellan lycka och förtvivlan.

​

Jag har i min process arbetat med självporträtt, i digitalform för att för mig underlättar det mycket under fotograferingstillfällerna då jag både kan koppla kameran till telefonen när jag är själv på plats, men även för att kunna se resultatet direkt när någon annan klickar åt mig.

​

För mig är min bildserie en avbild av en framtidsvision. Lite som ett fuck-you-finger till alla som någon gång har eller fortfarande påstår att den rätta vägen till lycka är via storstaden. Alla kan inte bo i storstaden. Jag vill inte bo i storstaden. Men det betyder inte att jag inte kommer kunna leva mitt bästa liv.